Beroende på spelargruppens engagemang kan Jotunheim antingen spelas på ett sätt som påminner om ett brädspel med kraftiga rollspelsinslag. Det går också att spela som ett rollspel med brädspelsinslag.
Standardutförandet av Jotunheim är en interaktiv mix där spelandet är ett rollspel med fysiska världsbyggande element för att förhöja spelupplevelsen.
Det är svårt att spela igenom ett mordmysterium utan att spelarna själva får läsa igenom brev, testamenten, meddelanden och andra dokument.
Det är också svårt att låta spelarna lista ut att Stadsbibliotekets loggbok är förfalskad utan att de får titta i den. Speciellt då Jotunheim vill undvika onödiga tärningsslag, så det kommer inte att vara ”jag söker efter fel i loggboken med perception 7!” – ”Du hittar ett fel, det är nämligen så att…”, utan spelledaren presenterar helt sonika (i ett sånt fall) ett utskrivet blad för spelaren att själv granska.
Det blir också klurigt för spelarna att tolka en handgjord, delvis felaktig, karta som de köpt av den blinda gruvarbetaren – om endast spelledaren beskriver den.
Självklart finns tärningsslagen ändå kvar, men de används oftare då de bara verkligen behövs.
