Jotunheim innehåller många fysiska komponenter i det vi kallar ”baspaketet” och första utgåvan, men vi ser det inte som ”krimskrams” och samlarsaker. Vi hade kunnat ge ut regelboken och en kort introduktion för nya spelare i ett kort häfte men detta hade krockat med visionen om ett lätt-tillgängligt spel för hela familjen och alla åldrar.
Projektet med rollspelet Jotunheim handlar inte i första handom att göra ett rollspel för rollspelsgrupper som de kan plocka upp, känna igen och spela på fem minuter. Det handlar om att presentera en värld där en grupp vänner kan uppleva äventyr och spänning med ibland minimala förkunskaper. Det handlar om att erbjuda en värld som växer utanför regelboken; som 8åriga Lisa verkligen förstår – för att hon ser den. Som 15åriga Kalle kan prata om med kompisarna – för att han upplevt den.
Det som kan upplevas som ”extramaterial”, ”lullull” och liknande är de delar av spelet som vi tror lyfter spelet bortanför ”regelbok, papper och penna” och närmare någonting som ”ett rollspel med igenkänningen av ett brädspel”.
När Lisa och Kalle tar sina surt förvärvade slantar och fysiskt ger dem till den girige köpmannen bakom spelledarskärmen är det någonting som händer på riktigt. Det är förhoppningsvis någonting som också känns mer än ”ok, stryk 2 guld från era papper”.
